Ett lajv där ekonomin skapar drivkrafter åt din roll
Det bor ungefär hundra personer i byn permanent. Vissa äger något (en åker, en fiskebåt, en smedja) eller har ett yrke som de har för att de fått tillstånd att utöva yrket, sådant som präst eller handelsresande. Andra äger inget mer än det de bär med sig och arbetar som daglönare med mer, eller ofta mindre, grad av fast anställning. Alltså ungefär som drängar pigor och liknande. Det finns också människor som vandrar runt i området mellan byar och arbetar där det finns behov.
Byn ligger vid en ganska liten sjö som heter Ullriksvattnet. Det går bra att fiska i sjön, men det krävs i princip tillstånd från Baronessan, när det är så få fiskare som det är nu så bryr hon sig inte riktigt.
På andra sidan sjön ligger landet Emblamark.
Området runt byn är rejält skogigt, vägarna är få men det finns en del gudsvägar (vanliga grusvägar) i området som underhålls av Baronessan någorlunda väl. I övrigt är det stigar som gäller. Det finns en hel del faror i skogarna också, rövare, troll och annat liknande. Att färdas ensam är inte att rekomendera för den som inte är väl hemmastadd och redo att ta vara på sig själv.
Nära byn ligger en del åkermark, hagar och lundar och det är möjligt att röja mer sådan mark allteftersom behovet uppstår, även om det finns en gräns för hur mycket mark som skulle kunna röjas.
Inne i byn finns en smedja, ett slakteri, en brygga ut i vattnet, ett antal bostadshus och ett lagerhus.
Byborna förvarar inte de varor de producerar i sina egna hus, istället har de ett stort, stabilt lagerhus mitt i byn. Detta gör att de vanliga husen kan vara ganska små och lätta att värma upp och att det inte gör så mycket om de brinner ner, lagren är ju på en annan plats. Lagret sköts och skyddas av Egon, som helt enkelt är omutbar och tar sin uppgift på största allvar.
Det finns tre ätter som har medlemmar som bor i byn permanent, Ekesluttning-ätten, granmosse-ätten och Tallkulle-ätten. Dessa konkurrerar med varandra men de kan också samarbeta när det finns anledning, tillexempel om det finns något hot mot byn.
Vissa yrken kräver tillstånd från Baronessan för att utövas, vissa kräver något i stil med en åker och vissa kan vem som helst göra.
Präst kräver tillstånd från kyrkan. Det krävs utbildning och sådär, präst är ett specialfall på det sättet att byborna inte kan bli präster.
Smed, handlare, värdshusvärd och symbolmakare kräver ett tillstånd för att få ha själva yrket. Den som har tillstånd att vara smed kan anställa "undersmeder", som då inte behöver tillstånd. I princip finns samma möjlighet för handlare och symbolmakare, men behovet där är ofta mindre. Värdshusvärden anställer inte "undervärdshusvärdar" utan drängar. Kyrkan gör anspråk på att också utfärda tillstånd för symbolmakare, men kyrkans närvaro i Tallnäs är så pass liten att ingen bryr sig just nu.
Symbolmakare är också ett specialfall, det krävs någon sorts förmåga för att kunna bli symbolmakare, lite som en magisk förmåga fast inte riktigt. I vissa fall har folk på lajvet som inte är symbolmakare ändå haft rollen, som vikarie i princip.
Jägare, fiskare, trädhuggare och samlare av mat kräver tillstånd för att få ägna sig åt själva aktiviteten. Eftersom Tallnäs är en så liten by har Baronessan sagt rakt ut att hon inte bryr sig så mycket.
Bonde, äppelodlare, djuruppfödare och andra sådana kräver inget tillstånd, men däremot en åker, hage, lund och så vidare. Den som äger en åker får odla på den.
Den som inte har ett yrke som kräver tillstånd och som inte har en åker eller något sådant, kan ändå (förhoppningsvis) försörja sig på olika arbeten. Det kan vara sådant som att arbeta som "undersmed", vilket kan vara ganska välbetalt, eller att arbeta på andras åkrar som dräng, vilket sällan ger så mycket. Den stora gruppen som lever på sådana arbeten är diversearbetare som ibland vandrar omkring mellan olika byar.
För att få många av de yrken som finns i byn krävs en investering. Om du ska bli bonde behövs en (eller helst flera) åker, men även om du ska få ett yrke i stil med handlare måste du betala. I de allra flesta fall i den här byn, är den du ska betala till Baronessan, alltså hennes soldater. Du köper alltså rätten att bli smed eller liknande av Baronessan. I princip gäller tillståndet så länge du och Baronessan lever, eller tills någon betalar mer till Baronessan.
Dör Baronessan kommer greven som har grevskapet sälja baronskapet till en ny person, som sedan kommer sälja rätterna till alla yrken, alla åkrar och så vidare igen. Om ett par baroner dör i snabb följd kan de som bor i området bli ruinerade.
Försäljningen av yrken går till så att yrket bjuds ut via aktion och den som betalar mest får det. Men undantag från denna regel är vanliga, det är inte ovanligt att en baron anser att någon är mest lämpad att ha ett visst yrke och ger den personen yrket för en mindre summa.
Det är möjligt för en person att utmana en annan person om ett yrke som kräver tillstånd. Då gäller det först att få Baronessan att ta ifrån den personen yrket, så att det bjuds ut till försäljning. Att få Baronessan att göra det kan göras genom att muta henne, eller övertyga henne om att den personen missköter yrket.
Yrken som daglönare och likande kostar inget att skaffa sig, i alla fall inte på det sättet.
Här finns en Tabell (ej klar) över ungefärliga priser för ett visst yrke.
Det faktum att bybon i vissa fall redan betalt för att få sitt yrke, innebär inte att bybon är befriad från skatt. Skatt beräknas på yrket som rollen har och de tillgångar som hör till yrket. Så en bonde betalar skatt för att den är bonde och för varje åker den har. Ekonomiskt överskott ger ingen skatt.
Skattesatserna varierar ibland, under "varor och priser" finns en tabell som ger en bild av hur mycket skatt olika yrken och tillgångar ger.
En del av den skatt som betalas in går till Svärdstagaren Cecilia Yxsvinga av Sköldrundel och används till att bekämpa rövare i området. Baronessan använder också en del av skatten till att underhålla vägar och handelsstationer och på det hela taget har nog skatten mer legitimitet i den här världen än vad medeltida skatt har i vår (moderna). Fattigvård och liknande sociala åtgärder är dock inget som skatterna hanterar. Om det sker, sker det från kyrkan eller folks välgörenhet.