Byamarknad i Tallnäs

Regler för strid och skador.

Om du vill läsa om de designöverväganden som ligger till grund för stridsreglerna så finns det ett avsnitt under Avsikter med världen [LÄNK KOMMER] som beskriver detta.

Huvudregeln för strid är enkel: Tänk på att det inte handlar om att vinna utan att alla skall ha kul!

Slag får inte riktas mot huvudet eller skrevet. Slag som ändå träffar där skall inte spelas på som skador. Slag får inte riktas mot fingrar (exempelvis fingrar som håller ett vapen), skulle fingrarna ändå träffas får den som blivit träffad avgöra om den vill spela på det eller inte.

En träff skall vara tydlig och inte för hård, men ändå kännas. Vapnet bör ha rört sig en sträcka innan det träffar, det vill säga det ska ha färdats en viss sträcka genom luften utan att hindras. Om exempelvis ett vapen stöter mot något såsom ett parerande vapen, men sedan ändå kommer fram till målet så behöver det inte räknas. Det går inte heller att göra jättekorta småhugg.

En pil skall studsa tillbaka från målet för att vara en träff. Snuddar den kan det vara vettigt att spela på den ändå men är det en studsande träff ska den spelas på.

Det är den som blivit träffad som avgör om det var en träff eller inte. Om du tycker att du träffar någon men den inte tar träffen, tänk på att det inte alltid känns att bli träffad i stridens hetta. Om du exempelvis slår någon bakifrån kan det vara läge att se till så att du syns innan du slår så märks träffen lättare.

Om du upplever att någon tar många träffar utan att spela på det, eller om du upplever något annat form av fusk, prata med arrangören, inte med spelaren direkt.

Skador:

Dessa regler är inte tänkta att vara realistiska. Människor i den här världen tål skador på ett helt annat sätt än människor i vår värld. Detta är också känt i världen, alla vet att en person inte dör av en enda träff och så vidare. Det går också mycket fortare för en människa att repa sig efter att ha blivit skadad än det gör i vår värld.

Det finns fyra nivåer av skadad din karaktär kan vara: oskadd, försatt ur stridbart skick, skadad och död.

”Oskadd”: du är ännu inte träffad av ett vapen, eller du har återhämtat dig. Allt är bra.

”Försatt ur stridbart skick”: Rollen kan inte längre slåss och inte heller mopsa sig (dvs inte slita sig lös, skrika aggressivt, argumentera offensivt eller något sådant). Rollen kan dock fly, krypa in i ett hörn, be om nåd eller gömma sig. Hur du spelar ”Försatt ur stridbart skick” är upp till dig, men den karaktär som har försatt dig ur stridbart skick har övertaget i scenen ett tag framöver.

Händer det inget mer med rollen återhämtar den sig ganska snart från ”Försatt ur stridbart skick” till ”Oskadd”. Detta kan ta ungefär 10 minuter, eller tills scenen är uppenbart över. Din roll kan också påverkas av sådant som brandtal, välsignelser, magi eller behovet att rädda en älskad vän. Lämna ”Försatt ur stridbart skick” när det är rimligt utifrån rollens förutsättningar.

Om du blir ”Försatt ur stridbart skick” så kan du inte skada någon annan karaktär med boffervapen. Några sekunder (typ 2-5) efter det att du blivit försatt ur stridbart skick så är du också osårbar för andras vapen. Under denna tid kan du fly exempelvis, men om du är omringad eller någon håller i dig får du inte slita dig loss eller knuffa undan folk (knuffas är generellt inte ok).

”Skadad”: Är du ”Försatt ur stridbart skick”, det har gått några sekunder och du blir slagen igen så är du skadad. Detta är ett brett spektra av allt från lite bandage hjälper till dramatisk sjukvårdsscen annars dör du. Här spelar du den skada som du bedömer att en människa i vår värld skulle tagit av det våld du utsatts för. Fast lite mindre och du kan inte dö (om du inte väljer att göra det, då kan du).

En ”Skadad” karaktär kan inte slåss eller springa, om nöden kräver kan den släpa sig fram och liknande (du kan alltid ta dig bort från en off-farlig situation. Om exempelvis striden står rund omkring dig kan du flytta på dig för att minska risken att du blir offskadad av att någon trampar på dig. Även om situationen inte är farlig så kan det vara obehgligt eller tråkigt och i så fall kan du också flytta på dig).

Om du får vård så återhämtar du dig mycket fortare än vad människor i vår värld skulle gjort. Har du fått ett svärd i magen så måste du få läkarvård, men du kan hasa dig upp och gå omkring inom en halvtimme efter läkervården, kanske hjälpa till att laga mat eller bära ved. Däremot så kommer du inte kunna springa eller slåss mer på lajvet utan hjälp av magi.

”Död”: Om du först ”Försats ur stridbart skick” och sedan får ta emot en orimlig mängd våld till, folk slår dig när du ligger på marken, flera gånger, då dör din roll. Du kan alltså dö på det här lajvet, utan att du kan bestämma att det inte händer. Detta bör dock inte vara en stor katastrof, det är jämförelsevis lätt att komma in som en ny roll.

Om du utsätts för en dödlig mängd våld så dör du, men inte direkt. När du signalerar att du är död (detta får inte fejkas) så skall våldet mot dig upphöra. Sedan har du en stund på dig när karaktären ännu inte dött, men vet att den kommer göra det. Under den tiden kan du gå eller springa men inte skada någon annan och ingen kan skada eller röra dig, du är som ett spöke. Du kan helt enkelt gå tillbaka in till byn, till dina vänner, dramatiskt segna ner mitt på torget, utropa ”jag kommer att dö”, vänta tills dina vänner samlats runt dig, utdela ditt testamente, be folk svära på att hämnas, beskriva vilka det var som dödade dig och sedan slutligen sluta dina ögon...

[Detta sätt att döda folk är tänkt att göra det svårt att lönnmörda och liknande. I verkligheten lämnar mord ofta spår, men på lajv är det ofta jätteenkelt att döda någon. Med de här reglerna kan folk dö, men det kräver en hel del och det är jämförelsevis svårt att komma undan med mord.]

Rustning:

En vanlig bybo blir ”Försatt ur stridbart skick” av en träff. En soldat tål en träff innan den blir försatt ur stridbart skick. Den här första träffen är alltså ett KP och om det förloras återhämtas det genom att göra något okrigiskt ett tag, gå tillbaka till byn och dricka saft eller så.

Det går också att bli tåligare genom att ta på sig rustning. Rustning skyddar antingen helt och hållet eller inte alls beroende på vad det är för kategori rustning och vad det är för vapen som träffat den.

Vapen delas in i följande kategorier:
Improviserade vapen (brödkavel, spade, hammare)
Dolk
Enhandsvapen (svärd, yxor, stridshammare -det är ingen skillnad)
Spjut (lite längre vapen som bara går att sticka med)
Skjutvapen (pilbågar och armborst)
Tvåhandsvapen (svärd, katana, hillebard, glav...)
Korta klumpiga tvåhandsvapen (I praktiken olika varianter på tvåhandshammare som är kortare än 150cm och spelas tunga i striden)

Rustningar delas in i följande kategorier:
Gambeson
Läder
Ringbrynja
Mindre plåt
Plåt

Om en rustning skyddar mot ett vapen står det ”Ja”.


*Om en dolk träffar någon med plåt i magen så skyddar inte rustningen mot det. Det hade alltså vart bättre att ha ringbrynja på magen än plåt om en kniv träffar där. Har du plåt med gambeson under så skyddar den inte heller, fast har du bara gambeson så skyddar den. Detta är naturligtvis fullständigt orealistiskt men representerar dolkens förmåga att träffa glipor i plåtrustningen (även om det inte finns några glipor på magen). Att träffa någon i magen med en dolk är svårt och är ett sätt att få ner folk med mycket plåt.

Det går att kombinera olika rustningstyper för att få båda effekterna. Den som exempelvis har både läder och gambeson är skyddad mot Improviserade vapen, Dolk, Spjut, och Skjutvapen. Lägger den också till ringbrynja får den även med skyddet mot enhandsvapen och är i praktiken lika skyddad som någon med Mindre plåt.

Det krävs tillstånd från arrangören för att bära rustning på lajvet. I praktiken kommer det oftast ske genom att olika typer av roller får en beskrivning av vilken rustning de maximalt kan bära.