På andra sidan gränsen ligger landet Emblamark
Tallnäs ligger just vid en liten sjö som heter Ullriksvattnet. På andra sidan Ullriksvattnet ligger Emblamark, det finns en by där som också ligger vid sjön
som heter Jomsby. Det är en by som är ganska lik Tallnäs.
Det är möjligt att segla eller ro över sjön med en Båt, det är det klart enklaste sättet om det ska flyttas varor mellan byarna. Det går också att gå runt sjön.
Den som ska passera gränsen i det här området väljer troligen vägen över eller runt Ullriksvattnet, sedan kommer mindre farbar mark några mil både norrut och söderut,
så just här passerar en del folk, även om området är en avkrok och det är verligen inte fråga om någon stor trafik.
Emblamark är mindre än Gundarike, där Gundarike har ungefär fyra miljoner invånare har Emblamark snarare en miljon. Emblamark har dock fler områden som är mer
högproduktiva längs med landets flodsystem. På det hela taget har Emblamark mindre resurser än Gundarike, men där i princip alla högproduktiva områden i
Gundarike ligger vid den stora floden är Emblamarks mer uppdelade i flera delar vilket ofta gör det lite svårare att hålla reda på för monarken.
Just nu är det inbördeskrig i Emblamark, där olika mäktiga ätter gör upp om makt och resurser. I detta krigs spår följer laglöshet, rövarbaroner
och liknande, något Gundarike vart förskonat från i femtio år minst, mycket tack vare Katarinas starka ställning. Kriget leder till att vapen efterfrågas i Emblamark,
många vill köpa, både vanligt folk och adliga. Både Gundarikes monark och Emblamarks ser dock gärna att sådan handel inte sker. Gundarike är allmänt emot att fler
vapen hamnar i det instabila landet, eftersom vapnen kan komma att användas mot Gundarike, både av rövarband och mer ambitiösa aktörer som kan ta sig över gränsen i
jakt på plundring.
Monarken i Emblamark har inget emot att vapen säljs till soldater som är trogna, men är tveksam till allmän försäljning. Det är dock så att vapenproduktionen i Emblamark
är låg, i alla fall av mer sofistikerade vapen (armborst, svärd, hillebarder, sköldar -alltså sådant som används av soldater. Pilbågar och trästavar görs det massor av)
och därför kan Emblamarks monark tycka att det är bra att det kommer in sådant. Hamnar det i fel händer först så sänker det ändå priset på dem och förr eller senare
hamnar de nog i rätta händer. Men på det hela taget försöker ändå monarken, lite halvhjärtat, stoppa okontrollerad införsel av militära vapen.
På det hela taget är det dock Gundarikes monark som försöker stoppa smugglingen av vapen. Detta sker primärt genom att söka efter vapnen och de som flyttar dem på
denna sidan gränsen.
[Av ren slump är det ju här som lajvet utspelar sig. Själva svårigheten med att smuggla måste alltså övervinnas inlajv. Där ser man...].
Beskrivning av smuggling finns också i
Olagligheter
Det går också att smuggla åt andra hållet. Vissa saker har Gundarikes monark, eller Baronessan Melinda Albrektsdotter av Gyllenstråle, infört tull på, sådant som
Järn, Kol, Byggmaterial och Cider.
Andra saker får köpas och säljas helt lagligt i Emblamark och kan ibland ha fördelaktiga priser där.
Det krävs dock tillstånd för att få resa till Emblamark. Att bara resa är lätt att få tillstånd till, men att handelsresa är inte så lätt. Baronessan vill egentligen
inte ha en massa spring över gränsen och okontrollerat flöde av varor.
Den regelmässiga sidan
Det fungerar alltså så att spelare som vill kan säga att dens roll åker eller går över till Emblamark för att handla, som en del av perioden mellan marknader. De andra
spelarna, inklusive soldaterna, får reda på att en sådan resa ägt rum och vad som handlades med i krönikan. Det är alltså bäst att ha tillstånd för en sådan resa och
bara handla med lagliga saker. Om handeln sker med sådant som det är tull på så är det bäst att betala tullen.
Den som istället vill ge sig på den, troligen mer lönande, handeln med olagliga saker, eller avstå från att betala tull, behöver ha en kontakt på andra sidan gränsen
och möta den på lajvet för att genomföra den olagliga handeln.