Byamarknad i Tallnäs

Grannbyn Blomäng

Byn Blomäng är den by som ligger närmast Tallnäs i Gundarike, det tar i princip en hel dag att gå fram och tillbaka till Blomäng. Det är gudsväg (helt vanlig grusväg i vår värld) den största delen av vägen, och det är därför fördelaktigt att flytta varor med hjälp av olika typer av lättare kärror, även om det är lite besvärligt de korta bitar där det bara är stig. Det går också att spara en hel del tid på att rida mellan byarna.

I Blomäng bor det något fler personer än i Tallnäs, ungefär 150. Cecilia Yxsvinga av Sköldrundel bor i byn, hon har en gård där som har antydan till försvarsverk runt sig, ett lite kraftigare staket med ett par av den enklaste sortens torn. På hennes gård finns också en grop som används som fängelse, eller snarare häkte, ingen sitter i gropen mer än ett par dagar, vilket kan vara obehagligt nog eftersom taket är väldigt provisoriskt.

Den som fortsätter genom Blomäng och reser ytterligare en dag kommer till Björkudde som ligger vid en ganska stor sjö. Där bor Baronessan Melinda Albrektsdotter av Gyllenstråle. Hennes bostad påminner snarare om en herrgård av vad vi idag skulle uppfatta som mindre modell och den har en hel del försvarsinriktade byggnationer. Själva huset har tre våningar men inga fönster på nedervåningen. Runt huset och tillbyggnaderna går en låg mur. Utanför muren har en liten by vuxit upp där det bor folk som inte är anställda av Melinda, men som producerar sådant som mest köps av hennes hushåll.

Boende i Tallnäs kan resa till Blomäng för att sälja saker, sådant som mat, cider och annat. De kan också köpa saker, framförallt Järn och Kol som inte produceras i Tallnäs. För att få resa till Blomäng i ett handelsuppdrag behöver byborna tillstånd från Baronessan. Byborna är inte livegna utan får ge sig ut och resa om de vill, men Baronessan vill inte ha ett ineffektivt system där många bybor vandrar omkring på vägarna med mindre bördor om en enda kärra kan användas istället. Samtidigt är Baronessan medveten om att olika typer av inbördes konflikter mellan ätter och byar har en tendens att leda till att byborna inte alltid vill köpa av varandra, utan lösa det själva. Därför krävs det tillstånd. I praktiken är det lätt att få ett sådant tillstånd för det mesta och är det någon som gör en sådan resa bara någon enstaka gång kommer knappast någon bråka.